Nätterna då och nu

Nätterna i början var riktigt jobbiga tyckte jag. Alice samsov med mig hela natten och det i sig var mysigt men jag kunde inte sova ordentligt. Då ammade jag fortfarande och hon kunde inte somna utan bröstet i mun. Jag var riktigt trött om dagarna och hade inget tålamod alls.

För några veckor sen började hon sova själv i sin vagga, detta i samband med att hon började acceptera vanlig napp. Sen dess är jag så utvilad på dagarna att jag inte känner att jag behöver vila på dagen. Senaste veckan har Alice somnat mellan 22-23 på kvällen och vaknat för mat runt kl 05 för det mesta, nån enstaka natt vid kl 03. Fram tills matdags så har hon sovit som en stock i vaggan och efter maten så har vi samsovit tillsammans i antingen soffan eller i sängen. Samsovningen går bättre nu när hon är lite större och man har vant sig lite. Jag är inte det minsta rädd att rulla över henne eller liknande som jag var i början.
Hon vill inte riktigt sova i vaggan efter nattmålet men jag tycker att nätterna funkar riktigt bra nu även om jag såklart ser fram emot då jag får sängen för mig själv hela natten. ;)

När vi har samsovit i sängen så vaknar man upp till en utvilad tjej som är på riktigt bra och glatt morgonhumör. Hon pratar, ler och har gympa för fullt på morgonen. Hur mysigt som helst att ligga brevid. Finns det inget bättre.
:)



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback