Vardagen går i ett

Sist jag försökte blogga hade jag skrivit ett långt inlägg, om vad kommer jag inte riktigt ihåg, men sen råka jag komma emot bakåtknappen och allt försvann. Sådär lagom kul så jag inte har haft nån lust alls att skriva något inlägg på ett tag. 

Här hemma går allt i ett i våran vardag. Jag har börjat komma in i jobbet och jobba 3-4 dagar i veckan än så länge. Ganska skönt att börja trappa upp det lite smått inför sommaren. Nästa vecka börjar mitt sommarvik och sen jobbar jag 8 veckor framåt innan vi tar lite semester. Kanske skrivit det tidigare men är glad att jag började för 1 månad sen så jag har lite mer koll. Alice kommer gå på dagis hela sommaren men bara ca 3 dagar i veckan, ibland mer ibland mindre. Jag jobbar minst hälften helger och mycket kvällar.  

Alice då, hon utvecklas för fullt. Det dyker upp nya ord varje dag och senaste tiden har även korta meningar kommit fram. Henne mun går verkligen i ett ibland och det är så roligt att höra. Hon är väldigt aktiv med, jag blir förvånad hur en sån liten människa kan ha så mycket energi. Vissa dagar har hon inte tid att sova middag, speciellt de dagar hon går på dagis. Svårt att varva ner när det finns så mycket skoj att göra runt omkring kanske. Fantastisk känsla att se sitt barn utvecklas och växa upp. :)


Peppar Peppar

Helg igen! 
Denna vecka har gått riktigt fort, precis som alla andra. Haha. Men nu har jag börjat jobba och går inte längre brevid. Det är tufft nu i början innan man kan alla rutiner och namn men det blir bättre ju mer jag jobbar antar jag. Känns skönt att jag började redan nu så jag är helt inskolad till sommaren. :) 

Idag är jag och Alice hemma. Vi gör ingenting idag än så länge. Jag mår så illa och har ont i magen. Hoppas bara det inte är magsjuka eller annat tråkigt. F mådde dåligt igår och Alice har varit dålig i magen senaste dagarna. Peppar peppar att vi slipper bli sjuka. :P 


Jag njuter så av dessa dagar jag får spendera hemma med Alice. Det är så roligt och mysigt att se henne leka, härma oss, undersöka allt och  utvecklas ännu mer. Helt fantastiskt! :)

Nytt till Alice sommargarderob

 
 
 
 
 
Hur söta är inte alla dessa plagg? 

Har länge funderat på att beställa kläder från Next men varit osäker och inte vågat. Igår såg jag en annan som gjorde det och då tog jag tag i det jag med och klickade hem en del kläder inför sommaren till Alice. Hoppas allt ska passa bara, det gör inget om det är lite för stort bara det inte är för litet. Alla 10 plagg gick på 560 kr ungefär, känns faktiskt riktigt bra med ett styckpris på 56 kr/plagget. Nu väntar jag spänt på att paketet ska trilla ner i brevlådan om några dagar! :)
 

Nya sängkläder

För ett tag sen köpte jag tyg på IKEA som jag tänkte sy sängkläder av till Alice. Nu har jag äntligen sytt klart, 3 örngott och 1 påslakan. Det skulle bli två påslakan men räknade helt fel på hur mycket tyg som behövdes, så det andra påslakanet får dröja. Typiskt mig ibland. 
Tyget heter Rosali och fanns i flera olika färger och mönster. Jag valde rosa med röda prickar, blå med röda prickar och blått med rödrosa rosor. Ett örngott i varje färg och ett påslakan i blå med rosor, sen skulle det bli ett rosa påslakan med. Är ingen hejare på att sy men är faktiskt riktigt nöjd över hur de blev. Kul med lite nytt! Så här om dagen när jag bäddade rent i hennes säng så fick det bli de nysydda sängkläderna. :)
 
 

Vårjacka

När vi var i Malmö passade jag på att gå in på ZARA, jag hade kollat in en våra jacka på hemsidan som jag blev väldigt förtjust i. När vi kollade på den i affären blev jag ännu mer fäst vid den och vi funderade inte allt för mycket på om vi skulle köpa den eller inte. Supersöt och precis lagom nu till våren. Den är dessutom vändbar så man kan växla lite beroende på hur man vill matcha med kläderna hon har under.

Hur söt är den inte?! :)
 

Det går så fort

Alltså shit vad veckorna går fort. Kanske för vi har så mycket att göra om dagarna just nu? Framöver har vi massa grejer som händer dessutom. Jag åker till Trelleborg nästa fredag, fredagen efter åker vi hela familjen till Malmö, en vecka senare åker F till Frankrike på jobbresa och efter det är det påsk och vi åker förmodligen iväg då med. Fullt upp med andra ord men det känns skönt och våren är precis runt hörnet. :)
 
I måndags var jag ju iväg och fixade min fransar. Tog lite mer än 2 timmar tills det var klart. Är supernöjd över resultatet och kommer säkert vilja fylla på det senare när dessa börjar trilla bort. Om ungefär 3-4 veckor. Har inte använt smink sen dess, förutom min BB cream och lite färg på ögonbrynen. Sååå skönt! :)


I tisdags var vi på Tempura kväll på Fs jobb. Tempura är en friterad mat som servaras med en dipsås. Vi fick prova på att fritera själva. Riktigt roligt var det. Vi åt sötpotatis, morot, squash, paprika, hallomi, räkor och bläckfisk. Favoriten var nog räkor, är galen i räkor. Efter vi ätit så fick vi smaka friterat godis, så som snickers, kitkat, twix. Fy sjutton så gott! Krispigt på utsidan och smält choklad inuti. Om vi vågar någon dag så kommer vi lätt prova detta hemma. Det är inget svårt alls. :) 

Igår var en väldigt händelserik dag. Tandläkaren för Alice vilken gick kanon men det var lote läskigt tyckte hon. Men vi pratade lite och fick bekanta oss med miljön. Mer var det inte.Efter vi hade jobbat klart för dagen så tog vi en promenad till City Gross som öppnat bara ett stenkast från oss. De är inte dumma som öppnar på löndedagen alltså. Shit vad folk det var och kön till kassan stod vi länge i! Våran storhandling blev genast billigare och de har verkligen allt där. Nu kommer vi inte vilja flytta härifrån. :)
 
När vi kom hem på kvällen var det efter Alice läggdags och hon var så trött srackarn. F gjorde välling och jag skulle byta till pyjamas på henne när hon helt plötsligt börjar kräkas och det kommer massa. Hon hostade innan och vi hoppades på att det var därför men det var det inte. Hon fick välling och sen la vi henne. Hon kan ha sovit 30-40 minuter innan babyvakten gick igång och när vi kom in i rummet var hela hon och sängen nerkräkt. Av med pyjamas och bort med sängkläder och bädda rent. Efter det fick hon vara ute hos oss och sova i min famn ett tag innan det var dags ännu en gång. Dock hade hon ingen mat i magen längre så det kom inte så mycket. Efter det somnade hon för natten, sov i min famn i 40 min innan jag bäddade ner henne i sin säng.
 
 

Natten har gått bra och idag har hon ätit och fått behålla maten. Vet inte vad det kan bero på men vi tar det som magsjuka för att vara på säkra sidan och håller oss hemma idag och imorgon. Nu somnade hon precis och jag får se vad jag ska hitta på. Antagligen hänga lite tvätt från gårdagen. :)

Vi fick en tuff start!

Något som inte nämns eller hörs så ofta är förlossningsdepression. Innan Alice kom visste jag att man kunde råka ut för det. Men att det är så pass vanligt som det faktiskt är hade jag ingen aning om, tills det hände mig...

Detta inlägg har jag funderat länge länge på om jag ska skriva och även publicera eller inte. Många i våra familjer, släkt och vänner vet inte om detta. Vissa vet inget alls och vissa vet lite men inte hur det egentligen var... Vi valde att hålla det hemligt tills jag kände mig redo..
Det är en del av mig, som jag inte längre skäms över men som gör ont till och från. Det handlar om hur våran första tid var och alla dess känslor som hörde till. En del tårar har fällts samtidigt som jag skrivit detta, dels för att det gör ont när jag tänker tillbaka, men också för att jag är så tacksam att jag tog mig igenom det och över den hjälp som jag fick från olika håll.
Jag vill dela med mig och hoppas att om någon känner igen sig så vet denna att han/hon inte är ensam. För det är man inte!

Detta inlägg kommer nog antagligen bli långt, väldigt långt....


Innan Alice kom var längtan och kärleken såå stor, det gick inte att beskriva. Jag boa, pysslade och fixade massa inför hennes ankomst. Läste massa gravidbloggar och hängde på gravidforum. Jag hade fått bilden att det var kärlek vid första ögonkastet när bebisen kom ut och lades på bröstet, det var det alla sa och jag fick höra. Men så var det inte... 
När Alice kom så var jag helt utmattad och trött, allt hade gått bra men jag hade inte sovit på hur länge som helst, kanske bidrog det till hur allt blev som det blev? Jag vet faktiskt inte. När Alice kom upp på bröstet så förstod jag inte riktigt vad som hade hänt, jag tänkte "vad är det här?" "vad sjutton hände precis?" "vems bebis är det här?". Visst jag var glad, helt mållös, log och det kom tårar. Våran bebis var ju äntligen här och hon var så perfekt. Men det var lixom inget mer. Var är kärleken alla pratade om? Denns fanns ju inte där. Känslan att hon var våran bebis fanns ju inte där heller...

På förlossningen/BB så fick jag amma, jag ammade dygnet runt i stort sätt tills vi åkte hem. Under dessa dagar på BB skrek Alice, nästan hela tiden. Det var ju inte så konstigt, hon var ju hungrig, mjölken rann ju aldrig till. Vi åkte hem och hade hopp om att någon av de närmaste dagarna skulle mjölken rinna till och Alice skulle bli mätt och belåten. Den dagen kom aldrig...
Det fortsatte hemma med skrik från Alice, stress, tårar från min sida, samtal till BB som lugnade precis för stunden, jag kände hur jag lixom bara sjönk längre och längre ner. Att inte känna någon kärlek alls och sen dessutom inte kunna ge sitt barn mat var bara för mycket. Känslorna går faktiskt inte beskriva. Det fanns inte ord för hur värdelös och dålig jag kände mig, hur mycket jag skämdes och de skuldkänslor jag hade. Jag kände mig som världens sämsta mamma och att jag inte förtjänade att få vara mamma...

Alice gick ner 500g på några dagar, så vi började med ersättning istället och Alice blev en helt annan bebis. Här lugnade det sig lite, ytterst lite. Jag sörjde att jag inte kunde amma, det var en sak som jag verkligen hoppades få göra. Men så blev det inte och det tog hårt på mig... Alice ville dessutom snutta på bröstet dygnet runt och vägrade napp. Vi samsov, sida vid sida, med bröstet i hennes mun. Men jag kände mig sååå låst, jag avskyde den känslan. Ännu en känsla att lägga på högen med dåliga känslor, fler sånna kommer dessutom komma veckorna framöver...

Alice hatade vagnen, ville bara vara i famnen, ville sällan vara hos någon annan än mig, sov enbart i famnen och absolut ingen annan stans. Jag hade fått höra att bebisar sov i egen säng, eller iallafall kunde sova lite själva och det trodde jag även Alice skulle göra, men när hon vägra blev allt så fel. Jag bara satt där med henne och kände ångest dag ut och dag in. Vissa dagar, speciellt de dagar när Alice var på dåligt humör, ville jag bara kasta henne genom sopnedkastet eller kanske ut för fönstret. Jag var sååååå less...

F var det ända som drog mig upp, skulle jag inte haft honom vet jag ärligt inte hur detta skulle slutat. Jag är en stark person annars men detta är en av få händelser som verkligen fick mig nå botten. Han trösta, torka tårar och höll om mig, sa att allt kommer lösa sig, ringde samtal åt mig till BB, tog hand om Alice och bara fanns där. Att han kunde jobba hemma dessa månader var ovärdeligt. Jag hoppas när du läser detta att du inser vilket enormt stöd du varit för mig! Jag älskar dig så och är så lyckligt lottad som har dig vid min sida.

Veckorna gick, vissa dagar gick jättebra, kanske för vi hade saker planerade utanför hemmet? Då kunde jag ju inte visa denna sida, vad skulle andra tro? Näää, på med ett leende och sen går vi ut! Ingen märkte något då..
Men det kom dagar jag inte ens kunde kolla på Alice, jag ville inte veta av henne. Jag låg i sovrummet och grät, sov eller bara låg där helt glädjelös medan F tog hand om Alice. Jag kommer ihåg hur jag önskade att någon skulle komma och hämta henne, hur jag inte orkade med henne, att jag bara var dålig för henne, att jag saknade mitt gamla liv. Det var ju inte såhär jag ville ha det eller hade trott att det skulle bli..

3 månader gick iallafall och nu funkade det verkligen inte längre. Nu slog det väl till som värst. Ingen visste om hur jag mådde förutom F men han vet nog heller inte om precis alla känslor jag hade. Jag skämdes, fyfan rent ut sagt vad jag skämdes. Hur kan man inte älska sitt barn egentligen? Hur kan man önska att någon skulle komma och hämta det? Jag hatade mig själv för att jag kände som jag gjorde. Jag hatade aldrig henne men jag hatade hela situationen..

Vi hade en tid på BVC runt när Alice var 3 månader, som ofta frågat hur jag mådde, men inte vågade jag säga precis som det var innan. Tänk om de tog Alice i från oss? För samtidigt som jag hade känslor om att jag inte ville ha Alice hos mig så ville jag heller inte lämna bort henne. Hon är ju min! 
F hjälpte mig att berätta på BVC hur dåligt jag verkligen mådde och jag skämdes så. Kunde inte kolla BVC-sköterskan i ögonen för då skulle det brista för mig. MEN hon berätta att det är vanligt, det är inget konstigt, det finns hjälp att få!

Jag fick en tid hos en läkare, som skrev ut antidepressivt och lugnande medicin till mig. Den lugnande medicinen var okej tyckte jag, jag blev så trött och så dåsig av den och just då var det så behövligt. Oron och ångesten släppte för en stund, eller en natt. Jag fick även tid hos BVC-sköterskan att komma och prata själv med henne om hur jag mådde, utan Alice. Det gjorde jag några gånger och har inget negativt med det att säga men det var svårt att öppna sig. Hon berättade även om verksamheten "Råd och stöd" här i Linköping som finns till för att hjälp nyblivna föräldrar som har svårt med bla anknytningen. 

Råd och stöd ringde mig och vi bestämde en tid att ses. Det var jobbigt i början, kunde jag verkligen öppna upp mig till en främmande människa bara sådär? Kunde kanske denna person göra så de tog Alice från oss?  Så var det ju självklart inte! Min kontaktperson där var underbar, att få komma och prata med henne var veckans höjdpunkter. Att så småning om bara släppa ut allt var såå skönt. Jag gick hos henne i 3 månader lite drygt, efter det hade vi samtal med glesare mellanrum. I början på 2014 gick jag med i en grupp som de hade anordnat för andra föräldrar som hade samma/liknande problem. Denna grupp pågick fram till Maj 2014. Att få känna att jag inte var ensam var så skönt, det var inte bara jag som kände såhär. Även om de hade andra svårigheter eller problem så fanns det iallafall andra som förstod. 

Idag mår jag riktigt bra. Medicinen slutade jag med för länge länge sen. Första tiden när Alice kom satte verkligen sin spår, och djupa sånna. När hon kanske runt halvåret började vi knyta an och växte in i rollen som föräldrar och kärleken började växa och ta fart. Det tog tid men men vi tog oss igenom det och kärleken till Alice är obeskrivlig nu, hon är verkligen vårat allt och vi kan inte tänka oss en vardag utan henne. All hjälp jag fått har varit ovärdelig så mår ni dåligt så våga fråga efter hjälp. Det finns hjälp att få och bra sådan! 

Att bli förälder blev inte som jag tänkt över huvud taget, inget blev verkligen som vi trodde det skulle bli. Kan det vara det som gjorde att det blev som det blev?  Att inte kunna knyta an, att inte kunna ge sitt barn mat, att inte kunna älska sitt barn, att synen på föräldraskap var helt anorlunda på riktigt var nog alla bidragande faktorer. Att ha detta i ryggsäcken inför den dagen när vi är redo för ett syskon känns faktiskt riktigt bra.
Nu vet jag att det är okej att känna såhär, jag är inte värdelös och jag är inte ensam!


 
Det blev ett väldigt långt inlägg och det kanske är lite stökigt skrivet. Jag tror jag fick med det mesta, iallafall det viktigaste av vad jag ville få sagt. Mycket känslor och situationer som jag nästan förträngt kommer säkert dyka upp med tiden. Kanske skriver jag mer om det då, men för nu får detta räcka. :)
 
 

Inget tålamod

Vilken helg det blev. Hade det så trevligt på 25års festen men den slutade inte alls lika kul. Arg och förnedrad åkte jag hem och nu efter har jag ont i vänster höft.. Lägger denna helg bakom mig och ser fram mot andra helger och kalas som väntar oss nu framöver.

Just nu försöker jag natta Alice och F är på spelkväll på jobbet. Alice och jag har bråkat hela kvällen känns det som. Hon har vägrat lyssna eller göra som jag sagt och jag har tjatat som en galning och inte haft något vidare tålamod ikväll. Att hon inte vill sova nu gör det inte bättre alls.

Har legat här inne på hennes golv i 50 minuter minst men hon bara vrider och vänder sig och sätter sig upp. SUCK! Idag har jag min faste dag och jag är nu i skrivande stund såå hungrig. Köpte mig en sallad i affären förutom med bara grönsaker, räkor och ett ägg som jag längtar att få äta. Just nu skulle jag kunna äta vad som helst känns det som. Hoppas Alice somnar snart annars kommer jag bli galen.... -.-

Speciell lämning på förskolan

Kikar inte lite snabbt innan jag ska iväg till jobbet. Lämningen idag på förskolan var ganska speciell måste jag säga. Som jag tidigare sagt så har hon varit ledsen i början men att det nu går bättre och hon gråter inte så ofta.  Men idag då..
Alice var lite avvaktande precis när vi kom in i rummet där barnen lekte. De skulle precis ha samling och sjunga lite innan lunchen. Alice älskar ju musik och tycker nog sångstunden är superkul. Jag sa till henne "nu ska ni sitta i ringen och sjunga lite" och hon tvekade inte med att sätta sig tillsammans med de andra barnen. 

När jag sedan skulle pussa henne och säga att "mamma ska gå och jobba och kommer hämtar dig senare, ha det så bra idag. Hej då!" Så hann jag väl halvvägs i meningen sen putta hon bort mig och vifta att jag skulle gå utan att ens kolla på mig. Snopet ställde jag mig upp och sa "Hej då Alice och vinkade till henne" men inte tittade hon på mig för det. Hon skulle ju faktiskt sjunga och ha roligt nu, har  ju inte tid med mamma då!!! 

Hon slutar aldrig förvåna oss. Nåja det märks ju att hon trivs där iallafall och jag kunde gå därifrån med ett leende på läpparna och småskratta för mig själv. Tokunge! :)

Ny jobbvecka

Då var det måndag igen och dags för en ny jobbvecka för föräldrarna och dags för förskola för Alice. Alice trivs jättebra på sin förskola och vi är så nöjda med vårat val. I början var hon ledsen vi lämningen ett tag men nu går det bättre, lite ledsna miner efter våran långa julledighet dock. Nu för tiden vill hon knappt följa med hem vilket känns jättebra.
 
Hon börjar kl 10.40 oftast och hämtas 17.10. Hon skulle egentligen börja mycket senare eftersom jag inte börjar jobba förens 12.30 men det skulle bli mitt i hennes sovpass då, så hon får börja innan lunchen vilket funkar bra. Det är kul att se hur bra hon trivs på förskolan och hur trygg hon känner sig. Var så nojig innan hon börja, hon är ju så liten fortfarande tycker jag. ;)
 
Jag själv började jobba i Oktober förra året på en öppen dagverksamhet för demenssjuka och trivs så bra där. Fick ett vikariat som sträcker sig till sista Janurai i år men får förmodligen jobba in i Februari. Vet bara hur de kommande två veckorna ser ut.Jag jobbar dock inte så mycket, 4 timmar 3 dagar i veckan, 30% med andra ord. Det har varit lite lagom att börja med tycker jag men nu vill jag gå upp i procent. Så håller tummarna att det dyker upp något vikariat eller behov av timvikarie inom kort. :)
 
 
Alice brås på sina föräldrar, speciellt sin mamma. Lika morgontrötta båda två. :)

Ett och ett halvt år

I fredags förra veckan blev våran lilla dam 18 månader. Det är inte klokt hur fort tiden har gått. Vad hände? Var det inte precis nyss hon kom? Jag har svårt att förstå att det verkligen gått så långt tid, samtidigt har jag svårt att se hur en vardag såg utan innan hon kom. Ibland när jag tänker tillbaka till en viss dag då Alice låg i magen eller jag kanske t.o.m inte än var gravid ännu, så funderar jag länge på vart vi gjorde av Alice den dagen för hon var ju tex inte med på den utflykten eller den resan. Att hon är med i vårat liv och vardag är så självklart och en vardag utan henne finns inte. Intressant hur man förändras som människa när man blir förälder, speciellt när det gäller prioriteringar, tankesätt och känslor. :)


Hur ser det ut för oss och Alice nu vid 18 månader då? 

• Alice sover 13 timmar per natt, från ca 19-08 oftast, gjort sen 10 månaders ålder .  
• Sover ca 40-90 minuter de dagar hon sover på dagen.
• Sover i spjälsäng i sitt rum, (jag nojjar inför den dagen hon får för sig att klättra över.)
• Är en aning liten i maten (tycker jag) men energin finns och vikten går uppåt. 
• Har 16 tänder, och tycker att tandborstning är blä.
• Kan hoppa, springa och älskar att dansa.
• Kan säga ca 7-8 ord och några djurläten. Ordet TITTA! och OJ används JÄMT!  
• Nickar för Ja och skakar på huvudet för Nej.
• Tycker väldigt mycket om förskolan och vill ibland inte följa med hem.
• Är inte så mycket för att gå utan får åka vagn. Springer dock gärna åt motsatt håll.
• Har en Alfons Åbergfas, ska läsa Alfonsböcker och kolla på Alfonsfilmer.
• Är snål med pussar och kramar. (Hon tycker säkert att mamma och pappa bara tjatar!)
ÄLSKAR väskor och liknande man kan bära runt på, även "klä ut sig" är roligt.
• Är inte så mycket för att leka med andra barn i samma ålder, men gillar större barn.
• Spexar och gör till sig, 
• Är en riktig liten mammagris! :)

 
 

 
 



Kalashelg och förkylning

Här hemma har vi sjukstuga i helgen. Både Alice och jag har blivit ordentligt förkylda efter första veckan på förskolan. Visste att det bara var en tidsfråga innan det skulle ske man hade inte räknat med första veckan. Imorgon är det dock dags för förskolan igen, även denna dag(och hela veckan) helt utan mamma.
I fredags gick det jättebra att vara där utan mamma, hon var lite ledsen precis när jag gick men det gick över efter en stund. Dock är Alice väldigt snabb och har ofta bråttom så hon hade lyckats ramla in i en hylla och fått sig ett litet märke i pannan. Typiskt första dagen. :P

Igår trotsade vi förkylningen och gick på 3 års kalas, det var Alice pappas kusin som fyllt år. En riktigt trevlig dag med mat, fika och massa bus utomhus i det underbara sommarvädret. Tänk att vi har sånt här fint väder nu! Jag fick till och med en liten bränna. ;)

 
Även om vi är förkylda och eländiga så har helgen varit riktigt bra. Idag var vi även på stan en sväng och kollade runt lite innan det stängde. Passade på att gå till panduro för att köpa lite garn och nålar för att börja virka. Efter att ha fått mycket inspiration från fina Sandra, så tänkte jag försöka mig på det jag med. Ska bli intressant att se om tålamodet räcker till. ;)

Hoppas ni alla haft en riktigt mysig helg! ♥