Det har varit en lång bloggpaus här som ni kanske har märkt. Anledningen är inte så komplicerad utan tiden har inte räckt till att blogga helt enkelt. Vilket är synd för jag gillar och blogga och dela med mig. Nu hoppas jag att jag kan ta tag i bloggandet igen och hoppas att några av mina läsare fortfarande vill och kommer kika in här! Självklart hoppas jag på nya med!! :) 


Våran vardag just nu ser nog ut som många andras med en 9 månaders knodd. Alice har utvecklats i rasande fart de senaste månaderna och jag känner ibland att det går för fort. Hinner ju knappt med. Idag kryper hon för fullt, ställer sig upp mot allt och går längs möbler. Hon är nyfiken på precis allt och allt ska smakas på, inte bara en gång heller!  
Hennes humör har hon fått från sin mamma, det är ingen tvekan om den saken. Får hon inte som hon vill, ja då bryter helvetet löst ungefär. Det är nog kanske inte så illa som det låter men hon blir riktigt arg och viftar med händerna och skriker. Får hon som hon vill, ja då har hon världens flin och sitter där nöjd och flinar lite och skrattar till. Hon är så go min lilla tokunge. 

Pratar gör hon mycket, väldigt mycket. Högt som lågt, mörkt som ljust. Hon säger mycket dada, mamma, baba (pappa), titi, och titta (vet inte hur medveten hon är med betydelsen för just ordet titta än). Något som är superkul är att prata på inandningsluften, jag tycker dock det är lite småläskigt. Tänk er själva när man går in till henne mitt i natten när hon vaknat och hon sitter där i sängen i mörkret och säger ma ma ma på inandning. Lagom creepy. ;P