Skakig
Lämnade nyss Alice på förskolan, och denna veckan har lämningen varit lite sisådär, lite gnälligt idag och igår var det tårar. Det går över snabbt som tur är och hon har det jättebra tills vi hämtar. Men klart det tar i mammahjärtat när man lämnar henne där och hon egentligen vill va hos mamma. Funderar på om det är för att hon går så korta veckor och inte riktigt hinner vänja sig, men jag har ingen aning. Kan vara en fas också.
Nu ska jag få i mig lite lunch och sen om en timme är det dags att dra sig mot jobbet. :)
Du är så otroligt modig & stark som vågar dela med dig! Vi hade en tuff start vi oxå, men att vi istället inte fick komma hem, Jolie fick infektion och vi hamnade på Neonatalavdelningen i 9 dagar. Det var så sjukt jobbigt! Men att prata om det och bearbeta det kändes mycket bättre. Även om det känns jobbigt att släppa "bomben" så brukar det oxå kännas som en lättnad :) Kram på dig!
Du är modig som vågar dela med dig och det är ett ämne som är viktigt att prata om. Jag kan känna igen mig en del i det du skriver, men jag hade mina mammakompisar som gick i samma föräldragrupp som vi, att prata med. Det betydde mycket för mig att komma ut, och jag har ju inte haft någon depression, men jag har ändå tyckt det varit tufft och kämpigt dels pga alla förväntningar jag hade som inte visade sig bli så, bland annat alla lyckokänslor över bebisen. Jag kände inte att jag var sådär stormförtjust och älskade min Knut förrän han var ett halvår-år ungefär, när "chocken" över att bli förälder hade lagt sig. Men nu är han ju såklart det bästa som finns och det skulle vara omöjligt att leva utan honom ungefär. Och kom ihåg att du är världens bästa mamma till Alice, hur jobbig starten än varit. :)
